Den här sommarn blir något att berätta för barnbarnen, eller inte med tanke på att det mesta har vart smått barnförbjudet. Roliga och mindre roliga saker har hänt, sa igår till Jennie att jag saknar Annika och Marris mycket nu, längtar tills dem kommer tillbaka. Det känns så konstigt när någon av oss är ifrån varandra med tanke på hur intensivt vi levt med varandra i snart tre år. Det är helt otroligt faktiskt man blir som en liten familj, diggar dem som fan och blir lagomt uppskrämd när jag tänker på att tryggheten snart är slut, hur tänker dem, vad vill dem göra och det gäller egentligen inte bara dem utan andra människor här i härnösand också. vad jag egentligen borde fokusera på är ju vad jag själv vill och hur jag själv tänker. Men till mitt försvar är det väl antagligen för att jag gillar dem som jag umgås med här uppe för mycket helt enkelt. Att flytta hem nu känns ju som om helt off med tanke på att Linda ska flytta till gnällbältet örebro, syrran till hooden i eskilstuna och carro är ju i uppsala, okey det sista är ju inte så långt men ändå. Det som skrämmer mig mest är just att inget veta om mycket just nu, med tanke på hur nyfiken jag är så är det saker som håller på och skrämma slag på mig. Inte bra och vara så nyfiken för det är då tankarna sätter igång. Nog om det.
Igår jag jag och la mig straxt efter kl 19, var så jävla trött! Vaknade upp och somnade om hela natten, skickade iväg nått sms osv.
Idag ska jag upp till gammal lägenheten och städa ur den tänkte jag sedan ikväll blire fotbollsträning på smitingen.
"Jag tror ingenting om ingenting men jag tror allt om allt som betyder någonting"
Hejdå!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar