The greatest sport of them all

Ibland måste man ta beslut som känns hårda att ta men samtidigt måste man också tänka sig för hur mycket man klarar av och det har jag gjort nu. Just nu är jag jätteledsen men ändå väldigt lättad. Det är bara tre innebandymatcher kvar av denna innebandysäsong och det är både en skön men samtidigt tråkig känsla. Jag kommer ihåg hur innebandysäsongen började, väldigt travande fram och tillbaka för min del men jag kom tillbaka stark innan jul och nu efter har jag kört fullt ut vilket känns skitbra och väldigt roligt eftersom att det gått bra både för hela laget tillsammans men även för mig personligen. Nu när innebandyn tar slut om tre matcher vilket inte alls är länge har jag låtit det gå så långt att jag inte tycker det har varit kul med fotbollen, vilket jag tror har mycket med att jag inte har tränat själva fotbollsträningarna pga innebandymatcher till exempel. Det tillsammans med skolan just nu känns inte kul alls eftersom att jag knappt hinner med mig själv. Jag gick ner på brottningsträningen idag enbart för att prata med Stefan om detta vilket jag också gjorde. Var väldigt jobbigt i början men reaktionen var att han hade kännt av det. Jag sa att jag förmodligen kommer komma tillbaka kanske imorgon (förmodligen inte) eller om en vecka eller i framtiden någongång, han förstod hur jag menade och sa att jag var välkommen att komma tillbaka precis när jag ville. Nu känns det väldigt skönt! Så nu får vi se hur lång tid det tar jag kommer säkert och kika på någon träning framöver i vilket fall som hälst. Men just nu är det skola och innebandy som gäller och att få tillbaka suget för fotbollen.

That's all folks

Hejdå!