En fågel...

...viskade i mitt öra igår så nu är jag inte längre orolig för vilka jag eventuellt skulle ha kunnat fått sova med i helgen. Alltså det känns otroligt löjligt och ens behöva vara orolig för hur mna ska sova, eller ja oroliga kanske är fel ord men det är helg och ordbajseriet har stängt. Somliga vet bara inte när det är dags att sluta samt har så taskig attityd till saker och ting. Det kan jag också ha absolut men när det så fort man öppnar käften kommer ur verbalagrodor börjar man fundera.

Annars skulle jag sova länge imorse, vaknade 8 vilket ju iofs är länge för mig numera, men jag hade velat sova bara liiite till, hmm kanske ska göra ett nytt rförsök till att somna om eller så sparar jag det till bussen.

På tal om attityder...jag HATAR bortamatcher och ja, jag har insett för längesen att en bortamatch i sundsvall är som den nästlängsta bortamatchen neröver. Mil är inget man lägger på minnet här uppe och tycker är något speciellt. Tänkte på det när jag pratade med mamma här om dagen och sa att vi kunde ju åka hem från sundsvall i mellan nån match om vi ville också, men det visste hon inte det var ju ändå 5 mil, det vill säga 10 mil fram och tillbaka för nästa match. Det var inte ens något jag tänkte på, kan bara betyda att jag håller på att bli lika skadad som norrlänningarna, och tänk...ändå trivs jag ;)

Hejdå!