Stone of the palm

Det roliga vet ni vad det är. Det är att när jag flyttade hit tyckte en del människor att jag verkade så hård, svår att komma in på livet och så vidare. Jag mjuknade till men egentligen till vilken nytta, ja det vet jag nu, ingen nytta alls. Allt var mycket bättre i början. Men alltså något som jag aldrig kommer förstå är hur andra människor i princip njuter av att förstöra för sina medmänniskor. Dom verkar ju så snälla och så goa en del men tillslut får man veta att man bara är som en bricka i ett spel för att dom ska ha lite roligt. Jag skrattar, det har vart jättekul och lyssnat, fått massa bilder upp i huvudet och börjat inbilla sig saker som inte har hänt, skitkul verkligen. Allt för att få sig ett gott skratt eller? Tillråga på allt kan inte dessa människor sköta sig när dom är hemma hos andra människor som dom säger att de bryr sig om och att dom är jättebra kompisar med. Jag var hemma hos Sara häromdagen, det stod en målarfärgsbruk på golvet. Tro fan hur hon skulle reagera om jag tog och målade färg på hennes väggar och ja, utan samtycke. Särklass och idioti skulle jag förmodligen tyckta men det är inte vad som skulle kommit ur min mun, jag skulle förmodligen använt många fler ord och mindre komplicerade så dessa personer verkligen förstod hur pass jävla dumma i huvudet dom är. Det roligaste är att jag inte vet hur jag kommer reagera nästa gång jag ser dom här människorna som tycker om att flytta brickor. Känslolösa idioter som inte ens bryr sig om sina "närmsta" kompisar, hur jävla nära kompis är man om man bara är ute efter att förstöra för någonannan? "Alltså jag älskar honom han är som en bror för mig...MEN". Jaja och inte nog med det, sedan får man reda på att det inte är någon hemlighet att dom brukar prata bakom ryggen på varandra. Hur sjukt är inte det, då sitter man alltså och slickar varandra i röven i stället, men nu ska jag tydligen få se att det inte kommer vara så. Ja den som lever får se säger jag, hur många chanser ska en person få som har gjort samma sak flera gånger om? Personligen så är jag så att om något händer så reder man ut det sedan är det bra. Man kan inte gå runt med ett falskt leende på läpparna hela tiden och hoppas på att allt ska rinna ut i sanden, det är väl höjden av konflikträdsla och i mitt tycke en otrolig meshet. Är det alltså så det fungerar, den socialakoden i kompisdumpning- man gör det bäst genom att prata indirekt skit om kompisen sen slickar man röv och mumsar i sig gobitarna. Säger som annika sa en gång, det är ju mumma för en hankatt.

Sedan har vi den typen som vill ha kakan och äta den också. Herregud klart man förstår att det är bra, det är ju jävligt gott med kaka så varför ska den ta slut egentligen, verkar ju mäkta onödigt tycker jag, man lär så länge man lever säger jag och alla möjligheter finns med öppna sinnen, mitt kommer bli mer öppet än någonsin nu känner jag, så håll i er.

Hejdå!