Permission

En hård vecka blev helt plötsligt lite lättare... Fick ju i början av veckan veta att pappa åkt in akut och blitt inlagd på danderyd, där har han legat hela veckan. En tung vecka att få reda på det när första av fem dagar under inneveckan var igång och det kändes, hann knappt känna någonting för att tempot hela veckan har varit så pass högt att jag inte hunnit tänka. Genombrottet kom i onsdags när jag påväg hem från skolan inser vad det är som har hänt och totalt bryter ihop när jag kommer hem, grinar hela kvällen. Har knappt sovit någonting sedan i söndags, ätit dåligt med mera, tills idag när Sara ringde och berättade att vi skulle överraska Jennie Jo med picknik uppe på vårdkasen. Det var så fint, en äkta picknik med fina vänner, det var toppen! När en själ har varit så nere som min har i veckan.

Ibland är man jävligt liten alltså. Sa det till mamma igår när vi pratade att det är så jobbigt eftersom att jag ser pappa som en så oerhört stark person, då är det svårt att höra att han mår så dåligt. Och att man inte kunnat prata med honom. Idag när tjejerna var här satt jag och funderade nästan hela tiden efter kl sju varför mamma aldrig ringde, besökstiden är ju slut då, så när tjejerna gick vid halv nio (kanske) så tog jag telefonen och märkte att den var slut, sladden hade blitt urdragen, så jag skyndade mig och ringa hem. Pratade med mamma en stund men helt plötsligt ändrades rösten, det var pappa! Så otroligt skönt att få höra hans röst, även om han hade det jättejobbigt att prata. Han har fått permission från sjukhuset över helgen och ska tillbaka på måndag. Han kan gå utan rullator nu men vinglar som han själv sa "Det känns ju som att man är lite på pickalurven", det är min pappa det tjoa och tjimma, skämta och skoja det är en av hans specialitéer. Man märkte att han var väldigt trött så vi pratade inte så länge, men det var så skönt att få höra hans röst igen!

Det är inte bara pappa som har fått permission i helgen, det har jag också fått. Pratade med mamma om det igår, ville egentligen inte ringa men kom fram till att det nog var bäst och ringa Stefan och berätta vad som hade hänt. Behöver jag tala om återigen vilka toppen tränare man har. "äter du ordentligt", "det behöver du inte tänka på alls, släpp det helt", "Säg till om du behöver något". Idag när jag kom hem från skolan skulle jag försöka vila lite, gick inte så bra men då ringde telefonen och tillslut svarade jag. "Skulle bara kolla hur det var med dig". Det är omtanke det. Tack tack!

Nu hoppas jag bara att jag ska få en god nattssömn och redo för en ny dag imorgon i ett piggare format, kanske att jag han äta en hel måltid ordentligt också (?). Tjejerna ska ut imorgon, blir nog lugnt för min del men jag ska vara social, har en del att ta igen nu när jag vart hemma och stirrat in i väggen.

Hoppas på en bra helg nu för det är familjen Jönsson värd! Speciellt pappa som är på benen igen, bokstavligen. & mamma som är så duktig och fortfarande håller sig rökfri!, stolt över dig =)

Hejdå!