Then you can't work to hard for yourself...
Gårdagens uppvaktning vart mysig, Jenny 30 år och det var riktigt skönt att bara sitta och snacka gamla minnen och om personer som man inte umgås med längre, hur det var från början osv. Att vi snart är utexaminerade lärare och vart alla vill ta vägen...Men så kommer vi till mig, vad vill jag, vart ska jag ta vägen, vill jag flytta igen eller vill jag stanna kvar? Allt känns som att vad jag än bestämer mig för så är det för evigt, helt sjukt med tanke på att man för det mesta kan utforma sitt liv som man vill, bara man är villig att satsa annat samtidigt. Varför får jag då en klump i magen så fort någon frågar vart jag vill hålla hus och jag får en ännu mer stor klump i magen när jag inser vilken påverkan andra människor har i mitt liv.
Annars tycker jag mest synd om Jennie Jo just nu, men jag hejar på henne till o med när hon jagar nudister i trappgången. För hon är grym och en väldigt bra kompis och det är inte alla som är det inte!
förövrigt så kan ingen säga att jag inte har prövat krussidullmat nu och jag var riktigt duktig och smakade på nästan allt, kan meddela att igår vart jag mätt på bröd och önskade för en gångsskull att jag vore vegiterian. haha!
Hejdå!
fredag 19 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar